Rätten att läsa

av Richard Stallman

Denna artikel fanns i februari numret 1997 av “Communications of the ACM” (ĂĽrgĂĽng 40, Nummer 2).


(frĂĽn “Vägen till Tycho”, en kollektion av artiklar om fĂśregĂĽngarna till den Lunariska revolutionen, publicerad i Luna City ĂĽr 2096)

FÜr Dan Halbert bÜrjade vägen till Tycho i hÜgskolan - när Lisa Lenz frügade om hon kunde lüna hans dator. Hennes hade gütt sÜnder och om hon inte kunde lüna en annan, sü skulle hon inte klara sitt skolprojekt. Det fanns ingen hon vügade früga, fÜrutom Danne.

Detta satte Danne i ett dilemma. Han ville hjälpa henne, men om han lünade ut sin dator skulle hon kanske läsa hans e-bÜcker. FÜrutom det faktum att man kunde hamna i fängelse fÜr att lüta nügon annan läsa ens bÜcker, sü kändes redan idÊn rent chockerande fÜr honom. Som alla andra hade han lärt sig sen barnsben att dela med sig av bÜcker var fel - nügonting bara pirater gÜr.

Det var dessutom rätt stor chans att MSM (Mjukvaru-Skydds Myndigheten) skulle komma pü honom. I datakunskapen hade Danne lärt sig att varje e-bok hade en kontrollfunktion fÜr upphovsrätt som kontrollerade var, när och av vem som boken lästes och att detta rapporterades till Licens Centralen (de använde denna information fÜr att fünga läspirater, men ocksü fÜr att sälja privata intresseprofiler till fÜretag). Nästa güng hans dator kopplades upp mot nätet, sü skulle Licens Centralen fü reda pü det. Danne, som en datorägare, skulle fü ett hürt straff fÜr att inte ha vidtagit ütgärder fÜr att fÜrhindra brott.

Men givetvis, Lisa behÜvde ju inte nÜdvändigtvis läsa hans bÜcker. Hon kanske bara behÜvde datorn fÜr att skriva sin uppsats. Men Danne visste att hon kom frün en mindre välbärgad familj som inte hade rüd med sü mycket undervisning, än mindre hennes läsavgifter. Att läsa hans bÜcker kanske var den enda vägen fÜr henne att klara sina betyg. Som han fÜrstod situationen; han själv behÜvde studielün fÜr att kunna betala fÜr de rapporter han läste (10% av avgifterna gick till de forskare som skrev rapporterna; eftersom Danne siktade pü en akademisk karriär, sü hoppades han att hans egen framtida forskning skulle generera rapporter nog fÜr att betala tillbaks studielünen).

Senare skulle Danne lära sig att det fanns en tid dü vem som helst kunde gü till ett bibliotek och läsa artiklar, ja till och med bÜcker, utan att behÜva betala. Det fanns elever som läste tusentals sidor utan statligt biblioteks-tillstünd. Men pü 1990-talet sü hade büde kommersiella och ideella fÜrläggare bÜrjat ta betalt fÜr access. Vid 2047 sü var fri access fÜr elever bara blott ett minne.

Det fanns förstås vägar att komma runt MSM och Licens Centralen. Dessa vägar var dock olagliga. Danne hade en klasskompis i datakunskapen, Frans Martinsson, som hade kommit över ett otillåtet debugger-verktyg, å använde detta för att hoppa över kontrollfunktionen för upphovsrätt när han läste böcker. Han hade dock berättat det för allt för många kompisar, en av dem angav honom till MSM för en belöning (djupt skuldsatta studenter lockades lätt till angiveri). År 2047 satt Frasse i fängelse, inte för piratläsning, utan för innehav av en debugger.

Danne skulle senare lära sig att det fanns en tid då alla kunde ha felsökningsverktyg för mjukvara. Det fanns till och med fria “debuggers” tillgängliga på CD eller nedladdningsbart på nätet. Men när vanliga användare började använda dem för att komma runt kontrollfunktionerna för upphovsrätt, så kom snart en prejudicerande dom som sade att detta var i praktiken det vanliga användningsområdet. Av detta följde att de var olagliga, senare skickades utvecklare av sådana verktyg i fängelse.

Programmerare behÜvde givetvis fortfarande felsÜkningsverktyg, men 2047 distribuerades endast numrerade kopior till officiellt licensierade och kontraktsbundna programmerare. Den debugger Danne använde pü datavetenskapen hÜlls bakom en brandvägg sü att den bara kunde användas fÜr skoluppgifter.

Det var också möjligt att kringgå kontrollfunktionerna genom att installera en modifierad systemkärna. Danne skulle så småningom upptäcka att det funnits fria systemkärnor, till och med hela fria operativsystem kring millenieskiftet. Men nu var de olagliga, precis som felsökningsverktygen - man kan inte ens installera ett om man hade ett, utan att veta om datorns hårdvaru-lösenord, vilket varken SÄPO eller Microsofts support talar om.

Danne kom fram till att han helt enkelt inte kunde lüna ut sin dator till Lisa. Men han kunde ändü inte neka henne hjälp, han älskade henne. Varje chans han hade att tala med henne fyllde honom med glädje. Bara att hon frügade just honom om hjälp, kunde ju betyda att det kanske var Ümsesidig kärlek.

Danne lÜste dilemmat genom att gÜra nügot än mer otänkbart.. han lünade inte bara ut datorn, han gav henne till och med sitt lÜsenord till den! Genom detta, om Lisa läste hans bÜcker, sü skulle Licens Centralen tro att det var han som läste och inte hon. Det var fortfarande ett brott, men MSM skulle inte automatiskt fü reda pü det. Detta om inte Lisa angav honom.

Givetvis, om skolan nügonsin fick reda pü att han gett Lisa sitt lÜsenord, sü skulle büdas liv som studenter vara Üver, oavsett vad Lisa använt datorn till. Skol-policyn var att allt som hindrade skolans Üvervakning av studenternas datoranvändning var grund fÜr disciplinära ütgärder. Det spelade ingen roll om det var harmlÜst - fÜrseelsen var att gÜra det svürt fÜr administrationen att Üvervaka. Det fÜrutsattes att man gjorde nügonting fÜrbjudet och de behÜvde inte veta exakt vad.

Studenter blev vanligtvis inte reglerade fÜr detta, inte direkt. Istället blev de utestängda frün skolans datorer och datorsystem, och skulle ofrünkomligen kugga pü alla ämnen.

Senare skulle Danne lära sig att süna här policys fÜrst dÜk upp under 1980-talet, när studenter i stÜrre omfattning bÜrjade använda datorer. FÜre detta hade skolorna ett annat fÜrhüllningssätt till disciplin; de bestraffade skadliga aktiviteter, inte de som bara väckte misstanke.

Lisa angav inte Danne till MSM. Hans beslut att hjälpa henne ledde senare till deras äktenskap, men också till att ifrågasätta vad de som barn lärt sig om “piracy”. Paret började läsa om upphovsrättens historia, om Sovjetunionen och dess kopieringsbegränsningar, även om USAs ursprungliga konstitution. De flyttade till Luna, där de fann andra som likaledes hade flyttat ifrån MSMs långa arm. När senare Tycho-upproret började 2062, så var allas rätt att läsa en av dess centrala mål.

FĂśrfattarens noteringar

Dessa noteringar uppdaterades 2002.

DĂĽliga nyheter

FÜrfattarens anteckningar talar om kampen fÜr rätten att läsa. Denna kamp har redan bÜrjat; här fÜljer tvü länkar till artiklar om teknologier som utvecklas fÜr att neka dig din rätt att läsa.

Referenser


Denna essä är publicerad i Free Software, Free Society: The Selected Essays of Richard M. Stallman.